New York den 2 juni 2010
Talade med Carol Fransson-Serra, dotter till mammas kusin Herbert från Connecticut. Vi bestämde att Monica och jag skall hälsa på dem nästa vecka.
Monica och jag gick sedan till FN-skrapan och tog turistbussen där ner till Battery Park för att åka ut till Frihetsgudinnan och Ellis Island, där alla immigranter, fram till 1924, var tvungna att landa och undersökas och kontrolleras, innan de fick komma in i New York.
På bussen ner till Piren hade vi en fantastisk guide. Han hette Sherwood, (som skogen) och var inte bara rolig utan fantastiskt kunnig. Han berättade att han hade varit militär, officer, 23 år av sitt liv och sedan polis i 4 år. Sedan hade han slutat och tagit jobbet som guide för att hedra alla sina kamrater som dödats i 11 september katastrofen, poliser och brandmän mest. Han ville berätta för alla turister om vilken underbar stad New York och Manhattan var. Han var högskoleutbildad och trots att alla guider varit bra, så tog han priset. Förutom alla historiska fakta vi fick om byggnader och betydelsefulla personer, fick vi också veta och se huset som Kathryn Hepburn hade bott i. Vi såg Leehman brothers stolta byggnad som nu ägdes av Barcleys. Vi fick veta att Charlie Parker var uppväxt nära St Marks street nära 1:a avenyn mellan Greenwich Village och East Village.
Vid Piren i Battery Park fick vi stå i kö för att komma på färjan. Men det var det värt. En härlig tur i strålande sol. Vi gick av på Ellis Island och gick direkt till Museet. Där kunde man se allt som dessa nya amerikanare fick gå igenom innan de kom in i landet. Läkarundersökningar av 6 olika läkare, specialister på allt från mentalsjukdomar till hudsjukdomar. Tragedier utspelades när kanske en av familjemedlemmarna blev tvungen att ta nästa båt hem och familjen splittrades. Det fanns statistik av olika slag. Det fanns kläder och prylar som dessa människor medfört. De flesta hade sålt allt hemma för att kunna söka lyckan i det nya landet.
När vi kom tillbaka stannade vi i parken och såg akrobater som uppträdde på rena asfalten. De var 4 unga killar och helt fantastiska. Jag tror vi stod en halvtimme och tittade. Gratisshow, men naturligtvis fick de en slant i hatten. Monica passade också på att ta en bild på en örn-staty som var ett minnesmonument över stupade från marinen och flygvapnet från andra världskriget.
När vi skulle ta bussen hem var det en jättekö. Det hade varit ett bombhot någonstans på Manhattan och trafiken hade varit avstängd. Vi var inte hemma förrän kl 1930 på kvällen. I kön träffade vi ett jättegulligt par från Mexico. Trots att vi fick vänta länge så blev det inte tråkigt när vi hade trevliga människor att tala med. Snart skall vi gå ut och äta middag.